Far i frid lille Stig

Helgen är över för den här gången och i vår lilla soffa i vårt lilla hus i vår lilla by sitter vi tillsammans och väntar på att söndagens film ska dra igång. Det har varit full fart i dagarna två och idag gick det inte i många knop här hemma. Morgonen startade dock med ond bråd död när jag gick ut för att hänga upp nattens tvätt på torkvindan. Stig var död!

Stig är alltså den ena av två kaniner och när jag stod borta vid torkvindan kastade jag ett getöga bort mot kaninburen. Stig låg lite lustigt borta i ena hörnet av buren och jag gick dit för att kolla till de små gossarna och fylla på vattenflaskan med nytt färskt vatten. Stig, som i vanliga fall brukar studsa upp för att se vad som är på gång rörde sig inte ur fläcken.

Jag puttade till buren med foten för att väcka honom men mina ansträngningar var förjäves. Stig var död helt enkelt och jag grubblade en stund på vad tusan jag skulle hitta på nu. Malin satt fortfarande lyckligt ovetande inne i huset och Gunvald, som är den andra kaninen, tittade vädjande på mig långt där nere på marken.

På vägen upp till huset funderade jag på att köra den gamla klassikern att Stig numera bor på en gård där han kan springa runt på stora gröna ängar och äta hur mycket kaninkäk som helst. Men om sanningen ska fram blev det inte riktigt så vardagsromantiskt. Utan kaffe i kroppen och sömnen fortfarande i ögonen stormade jag in till Malin och grymtade fram följande.

- När gav du kaninerna mat? Stig är död och Gunvald ser jävligt ledsen ut. Sedan muttrade jag något och gick ut igen och började hänga tvätt utan att tänka mer på det.

I efterhand kan jag ju tycka att det finns bättre sätt att meddela att någon eller något ha dött och om Gunvald kolar vippen ska jag tänka mig lite för och kanske till och med dricka lite kaffe innan jag berättar den sorgliga nyheten för Malin.

Förmiddagen ägnades sedan åt begravning med tillhörande avsked och Stig fick till och med en gravsten och lite maskrosblad att ha med sig på färden. Sedan satt vi där bland våra bärbuskar med vinden i håret utan att säga något en liten stund. Lycka till Stig, du var en reko liten hare.

Bloggar etiketter: begravning, död, husdjur, kanin, Stig

Dela med dig