Helgen är snart över och som vanligt inför en förmiddagsvecka har jag extremt svårt att gå och lägga mig. Det har varit många och sköna lediga dagar på rad nu och att helt plötsligt ställa om till att vakna 04.30 är nästan omöjligt. Visst kan jag gå och lägga mig men ingen blir gladare av att jag ligger och vrider och vänder på mig i ett par timmar för att sedan stappla upp trött och sur långt innan solen går upp.
Den första arbetsdagen på det nya året hägrar och även om arbetet är det samma så skiljer sig mycket från förra årets arbetsdagar. Nu kan jag släppa alla tankar på hur det går för Malin som sitter ensam hemma, om hon behöver gå på toaletten, om hon är hungrig, om hon har ramlat eller något annat som jag inte kan hjälpa till med när jag är på jobbet.
Försäkringskassan har som tidigare nämnts beviljat oss assistansersättning och en assistent har också börjat arbeta hos oss. Det är en ovan känsla att helt plötsligt dela livet med en tredje person. Hittills har det gått väldigt bra och jag har inga anledningar att tro att det inte skulle fungera även i framtiden. Malin kan äntligen börja leva som den 23-åring hon är och inte sitta hemma fastlåst i 9 långa timmar om dagen i väntan på att jag ska komma hem.
Jag slipper gå runt med en gnagande oro i maget på jobbet och jag slipper komma hem till en uttråkad fru som inte vill göra annat än att rulla ut på äventyr trots att jag är trött efter att ha arbetat en hel dag. Assistenten har inte tagit över min roll som make, hon har gett tillbaka de delar som Malin på grund av sjukdomen har tappat och hjälpt henne bli den Malin som jag gifte mig med den där sommardagen 2008.
Det börjar närma sig vardag igen, märker ni det? Mellandagarna är slut och jag hoppas att alla ni som varit iväg på mellandagsreor har hittat det ni sökte utan att förköpa er. Vi åkte bara igenom staden för att titta när det begav sig och vad vi såg var inte riktigt vad jag förväntade mig.
Senaste gången jag var iväg på en mellandagsrea var när widescreen 32″-tv var på tapeten. Det var ett antal år sedan med andra ord. 28-tummarna reades ut nästan gratis och tillsammans med min kära mor begav vi oss iväg mot första bästa elkedja. Rean började 07.00 vill jag minnas och vi stod pigga och glada utanför ingångarna när klockan slog och portarna öppnades.
Efter cirka fyra timmar var vi ute igen. TV-apparaten hade vi med oss på en pirra och frustrerade och kaffesugna begav vi oss hem för att montera ihop eländet med blodiga armbågar och ett ihärdigt ringande i öronen från allt vrålande inne i affären. Att försöka ta sig ut från parkeringsplatsen var ett helt äventyr bara det.
I Karlshamn 2009 var det lite lugnare. Vi tuffade igenom staden och tittade lugnt på vad jag trodde skulle vara ett myller av människor med famnarna fulla av påsar och kassar. Vad vi såg var ett gäng muntra människor som sakta och beskedligt strosade runt och såg allmänt glada ut. Nästa år kanske vi vågar oss ur bilen och in i en affär till och med.
2010 har börjat lugnt och försiktigt och jag misstänker att det vid det här laget börjar rycka i högerhanden på alla de som lovat sluta röka som nyårslöfte. Jag lovade ingenting och har inte gjort på flera år så jag slipper oroa mig för några eventuella brutna löften.
En god jul har ni antagligen redan haft och ett gott nytt år har ni ännu inte kommit fram till. Om ungefär 60 sekunder slår klockorna för 2010 och jag är så långt ifrån en dator som jag bara kan vara. Malin står antagligen och pillar på sin kamera för att fånga alla fyrverkerier och jag står väl mest och funderar på vad det är som låter.
Tillsammans firar vi att 2009 har tagit slut och vi ser fram emot 2010. Vad detta år bär i sitt sköte vet ingen och jag har mina misstankar om att det inte kommer bli bättre är 2009. Visserligen hoppas jag att jag har fel men det är inte så mycket som talar för det.
Gott nytt år önskar Livet Bredvid.
Vi ses nästa år!
Ett undanskymt ställe i skogen är upphittat, rullstolen är nerpackad i bakluckan och vinterjackorna ligger redo i hallen. Alldeles strax ska vi bege oss iväg för att titta på fyrverkerierna. Jag har tappat suget att skjuta raketer för länge sedan utan nöjer mig istället med att se på alla andra som flänger runt med tändrör och himlabomber vid tolvslaget.
Vi har inte kommit så långt med våra traditioner i den unga familjen Sörmlind ännu. Hela nyårskvällen brukar kretsa runt en god middag som Malin lagar och en disk som jag diskar. Runt detta brukar en rödvinssås vara med och leka men i år ändrade Malin spelreglerna.
Jag är tokig i fisk och äter det mer än gärna. Det stora problemet med detta är att jag råkar vara allergisk mot röd sådan. Lax och liknande fiskar är ett big no no, men runt jul brukar jag ändå kasta ner en bit gravad lax eller två. Gömmer man laxen under julskinkan eller revbensspjällen så ser inte Malin det och jag brukar komma undan. Den här julen åt jag en skiva för mycket och höll på att klia ögonen ur mig mitt i julklappsutdelningen.
I år blev det fisk som nyårsmiddag. Hälleflundra närmare bestämt. Färskpotatis hade Malin hittat i en frysdisk någonstans och visste man inte om att den var fryst kunde man lurat vem som helst. Gott som satan var det och jag jublade hela middagen.
Min nyårshälsning till er kommer om ett par timmar, ganska exakt 23.59 om gud vill och byxorna håller. Nu ska vi leta upp trebensstativet för att försöka få med en färgexplosion eller två på film.
Försäkringskassan finns det många spaltmeter att skriva om. Det mesta negativt tyvärr, men det här inlägget ska handla om ett positivt besked för en gångs skull. När Malin ögnade igenom posten i eftermiddags hajade hon till och bad mig att komma ut i köket. I postskörden bland julkort och diverse annan oadresserad reklam låg ett brev från Försäkringskassan. Inget nytt med det, vid det här laget skulle vi kunna fylla flera pärmar med brev och besked från ovan nämnda myndighet. Detta brev var dock inte ett vanligt brev.
Budskapet i brevet var att de beviljat oss en personlig assistent till Malin. Detta besked som enligt uppgift skulle ta 4 månader att fatta har nu gått igenom. De läkarintyg vi lyckats skrapa fram trots läkarnas svårigheter att ställa en samlad diagnos räckte. Det var faktiskt mycket bättre än väntat och det var den bästa julklapp vi kunde få.
När ni läser detta så är det någonstans mellan Kalle och hans vänner och Karl Bertil Jonssons julfirande. Jag är inte så osocial att jag lämnat svärfamiljen åt sitt öde och satt mig och bloggat. Detta skrivs ett par minuter in på julaftonsnatten och Malin och jag kunde inte vänta till morgonen med att byta presenter. Jag sitter och skriver detta iklädd ett par mysiga fårskinsstofflor och Malin pillar ivrigt på sitt monopodstativ hon fick av mig. För att darrande händer också ska kunna fotografera.
Jag önskar er alla en trevlig julaftonskväll med allt vad det innebär. God Jul och Gott Nytt år önskar Livet Bredvid.
Det är vinter på riktigt nu. En sådan vinter som jag känner igen från min barndom, torr kyla och rosiga kinder. I morse när jag gick mot bilen fick jag till och med för mig att kasta iväg en liten snöboll bara för att jag kunde. Tidningarnas löpsedlar gapar om arktiska vindar och snökaos över i stort sett hela landet. För mina medtrafikanter tycks den nyfallna snön komma som en fullständig överraskning. Det är ändå december och att det då kan hända att det faller ner frusen nederbörd från himlen bör nästan vara allmänt känt.
Ett nytt forden har hittat hem till oss. Den nya lätta rullstolen från Panthera står numera i vår hall. Snabbkopplingar för hjulen och en vikt på dryga 2 kilo står i specifikationerna bland mycket annat. Där kommer dock snön som ett visst hinder. Jag har aldrig haft det tvivelaktiga nöjet att putta runt på en rullstol i 30 cm snö och jag tvivlar på att jag kommer börja med det nu. Elrullstolen är inte heller den lämpad för rådande vinterväglag med sina minst sagt odubbade gummidäck.
Man skulle av detta kunna tro att Malin ändå är fast inom hemmets fyra väggar nu under vintern när jag är på jobbet. Så är dock inte fallet, varför tänker jag skriva om snart när jag vet på riktigt, när jag kan, får och vill berätta. Detta kan hända i morgon eller om tre månader. På gång är det och det är faktiskt huvudsaken för oss just nu.
Faktum är att vi till och med kan kosta på oss att njuta av den stundande julen. Trots den konstanta bristen på pengar som kommer sig av att hälften av våra inkomster numera utbetalas av Försäkringskassan, trots oron för vad som kommer hända i morgon och trots att ingen av oss fortfarande vet vad Malin lider av. Stunderna då vi båda kan slappna av kommer oftare och när alla inblandade har vant sig tror jag att det här faktiskt bli riktigt bra.
Snön har hittat ner till oss i Blekinge och det med besked. Dagen har ägnats åt utomhusaktiviteter med en snöskyffel i handen. Malin påminde mig om att jag antagligen skulle tycka att det är roligare att gräva fram bilen idag än att stå där 04.45 i morgon bitti, stelfrusen och nyvaken.
Snöskyfflnadet fick mig att skingra tankarna och i takt med att timmarna gick och snön fortsatte att dala kände jag mig faktiskt riktigt nyttig. Alla tankar på julklappar, pengabrist, sjukskrivningar och arbete försvann. Tyvärr hann verkligheten ikapp mig ty vår uppfart är inte tillräckligt stor för att man ska hinna grunna på hela världens jävlighet innan skottandet hunnit till ända.
Om julklappar kan man säga mycket men ett par saker i synnerhet kommer jag att tänka på när julen kommer på tal. Är det inte märkligt att man i flera veckor ränner runt som en dåre för att leta upp saker som man tror och hoppas att någon ska gilla. Denna pryl ska sedan slås in, snöras ihop och gömmas långt under någon gran för att förhoppningsvis gillas när den väl öppnas efter Kalle och hans vänner på Julaftons eftermiddag.
Har man riktig otur så har någon annan jävel i sällskapet köpt precis samma sak till exakt samma människa som du har gjort och då sitter man där med skammen. Glädjen av att ge förbyts mot en pinsam tystnad följt av ett ursäktande ”jag har kvittot kvar, vi kan byta den på måndag”. För alla oss som inte har den stora glädjen av att åtnjuta en full lön är det hela ännu värre. Den sista veckan i december lever man på smulor från pastapaketen och man får välja om man ska handla mjölk eller tanka bilen så att man kommer till arbetet överhuvudtaget.
Jag tar av mig hatten och böjer mig för Vemihelvetes visdom:
För vad är en gåva värd om den är obligatorisk och vi förväntar oss en i retur? Det vi gör är ju att byta grejer med varandra. Som grisen i säcken. Din osedda grej mot min osedda grej. Och för att inte riskera vara snålast tar vi i lite mer för varje gång. Precis som den andre.
Hur gör ni med julklappar? Skiter ni hela konceptet, väntar ni till mellandagsrean eller börjar ni handla redan när skatteåterbäringen ramlar in vid midsommar?
Jag satt och bläddrade runt lite på nätet och fick för mig att söka runt på lite olika sidor där jag har varit aktiv under mina år på internet. Resultatet av mina efterforskningar var skrämmande, jag är en old-timer av rang. Minnen fladdrade förbi mina ögon om alla dessa hemsidor som jag knappat ihop på gamla datorer med 2400 baudsuppkoppling. Ett par av dessa finns faktiskt kvar medan andra är hopplöst förlorade.
Lunarstorm, där tycks varenda svensk 14-åring startat sin Internetkarriär. Jag var en av alla dessa och mitt konto finns fortfarande kvar även om jag numera inte loggar in sporadiskt för att inte mitt konto ska raderas. Jag har haft ganska roligt där och träffat många roliga människor som följt med mig i det verkliga livet. Mina första kontakter med min nuvarande fru skedde bland annat på just Lunarstorm.
Innan Lunarstorm var det Passagen som gällde. Webbchat var inte riktigt min grej när det begav sig, jag var mer intresserad av BBS:er och IRC. Passagen valde jag för deras, i mitt tycke, fina hemsidestjänst. Jag vill minnas att man fick tillgång till hela 5MB lagringsutrymme. CGI och andra tekniker var inget som jag kände till då och ett av mina mer ambitiösa projekt involverade midi-filer av alla de slag och av mejlkorrespondensen att döma var det ett populärt projekt. Skaparlustan tog dock överhanden och midisidan föll i glömska för att sedan försvinna helt.
Annika Tiger har varit igång lite längre än vad jag har och det är tack vare henne och hennes HTML-skola som jag kan mycket av det jag kan idag. Mina kompisar satt i program som spottade ut sig färdiga hemsidor – jag sparade veckopengar för att kunna köpa en fullversion av Hot Dog för att kunna koda ”mauellt” med färgkoder som hjälp. Hot Dog var på den tiden vad Dreamweaver är idag skulle man kunna säga.
Hur länge har du figurerat på internet och finns det några gamla spår av dig bland alla sökmotorer?
Vi har haft en bra helg här hemma. Malin har mått relativt bra, jag likaså och för en gångs skull har jag sluppit förkylningar, feber och diverse andra farsoter en hel helg. Kort sagt – helgen har ägnats åt återhämtning och avkoppling. Det kan vara läge att vila upp så mycket som möjligt innan det barkar mot jul då stressen och julklappsletandet tar överhanden.
Jag satt och småsurfade lite efter en julklapp till Malin. Trots idogt letande hittade jag ingenting som verkligen skrek Malin, däremot hittade jag ett antal saker som skulle passa ypperligt i min och många andra mäns julklappsstrumpa. De är långt ifrån traditionella men de har all möjlighet att bli mycket uppskattade gåvor under granen. Klicka för större bilder.
 |
iPhoneskinJag är smått förälskad i min iPhone. Får jag en liten repa i plasten eller ett dammkorn innanför skärmen skriker jag högt och börjar slita mitt hår. Jag misstänker att jag inte är ensam om detta. Problemet löses smidigt med ett skin från Bluebox.se |
 |
Reinfeldt disktrasaVem vill inte torka upp stänket efter köttfärssåsen med Fredrik Reinfeldts nuna? Jag skulle inte tveka en sekund! Billig är den också. Det är nästan så att man längtar efter att spilla. Bluebox.se har trasan i lager. |
 |
PenistuggummiLite lätt vulgär ask men med ett naggande gott innehåll. Erkänn, du har en penis och du tycker antagligen ganska bra om den. Våga visa det nästa gång du är sugen på ett tuggummi. Bluebox.se löser biffen. |
 |
Push-out kalsongSkulle du mot förmodan inte tycka om din joystick så kan den här kalsongen kanske vara något för dig? Om inte så kanske du känner någon i hockeylaget som alltid väntar till sist med att duscha? Storleken har tydligen ganska stor betydelse. Coolstuff.se säljer superkalsongen. |
 |
SkrivbordsspelFör mig som inte arbetar vid ett skrivbord hela dagarna är just den här julklappen inte helt optimal. Har du däremot en kollega som sitter fast på kontoret bland en massa pladdrande tanter och droppande kaffemaskiner kan den här presenten rädda hans liv. Coolstuff.se har 7 olika varianter att döda tiden med. |
 |
BajskaffeBajskaffe. Det världsberömda kaffet från Indonesien. Ni har säkert hört talas om det. Palmmården springer runt och äter upp kaffebönor, bajsar sedan ut dessa varvid kafferostarna plockar upp de små pluttarna och gör världens bästa kaffe. Jag har inte testat kaffet och med ett kilopris på dryga 6,000 kronor lär jag inte få chansen heller. Coolstuff.se vet mer. |
Där har du en komplett lista på julklappar till din man, far, chef eller annan godtycklig mansperson i ditt liv. Kom ihåg var du hittade tipsen när du ser hans tårfyllda ögon vid klappöppningen på julafton.
Elrullstolen har äntligen kommit hit. En glad postgubbe ringde på dörren för ett par dagar sedan och undrade var han skulle parkera den. På uppfarten stod en gul lastbil och uppe på flaket stod den blåa faran och väntade. Postgubben var lika glad som Malin när han fick hoppa upp på stolen och egenhändigt köra in den i garaget. Där står den nu och väntar på att bli fulladdad.
Vi har testat stolen men än så länge har vi hållt oss inne i garaget och till helgen tar vi jungfruturen utomhus om vädrets makter är med oss. Malin är glad – jag är glad och Mandus är själaglad. Nu väntar vi bara på den lätta Phanterastolen så att vi blir lite mobila igen. Elrullen är lite väl tung och stor för att bara hiva ner i bakluckan.
Saker och ting börjar röra sig på andra fronter likaså. Jag kan inte gå in på vad, hur eller varför riktigt ännu men den tålmodige kommer bli upplyst. Vi är dock hoppfulla och till helgen borde vi ha fått ett och annat frågetecken utträtat. Mer om detta kommer så småningom. Nu är det dags för mig att packa ihop min lilla matsäck och bege mig till arbetet.
