Det är vinter på riktigt nu. En sådan vinter som jag känner igen från min barndom, torr kyla och rosiga kinder. I morse när jag gick mot bilen fick jag till och med för mig att kasta iväg en liten snöboll bara för att jag kunde. Tidningarnas löpsedlar gapar om arktiska vindar och snökaos över i stort sett hela landet. För mina medtrafikanter tycks den nyfallna snön komma som en fullständig överraskning. Det är ändå december och att det då kan hända att det faller ner frusen nederbörd från himlen bör nästan vara allmänt känt.
Ett nytt forden har hittat hem till oss. Den nya lätta rullstolen från Panthera står numera i vår hall. Snabbkopplingar för hjulen och en vikt på dryga 2 kilo står i specifikationerna bland mycket annat. Där kommer dock snön som ett visst hinder. Jag har aldrig haft det tvivelaktiga nöjet att putta runt på en rullstol i 30 cm snö och jag tvivlar på att jag kommer börja med det nu. Elrullstolen är inte heller den lämpad för rådande vinterväglag med sina minst sagt odubbade gummidäck.
Man skulle av detta kunna tro att Malin ändå är fast inom hemmets fyra väggar nu under vintern när jag är på jobbet. Så är dock inte fallet, varför tänker jag skriva om snart när jag vet på riktigt, när jag kan, får och vill berätta. Detta kan hända i morgon eller om tre månader. På gång är det och det är faktiskt huvudsaken för oss just nu.
Faktum är att vi till och med kan kosta på oss att njuta av den stundande julen. Trots den konstanta bristen på pengar som kommer sig av att hälften av våra inkomster numera utbetalas av Försäkringskassan, trots oron för vad som kommer hända i morgon och trots att ingen av oss fortfarande vet vad Malin lider av. Stunderna då vi båda kan slappna av kommer oftare och när alla inblandade har vant sig tror jag att det här faktiskt bli riktigt bra.
Snön har hittat ner till oss i Blekinge och det med besked. Dagen har ägnats åt utomhusaktiviteter med en snöskyffel i handen. Malin påminde mig om att jag antagligen skulle tycka att det är roligare att gräva fram bilen idag än att stå där 04.45 i morgon bitti, stelfrusen och nyvaken.
Snöskyfflnadet fick mig att skingra tankarna och i takt med att timmarna gick och snön fortsatte att dala kände jag mig faktiskt riktigt nyttig. Alla tankar på julklappar, pengabrist, sjukskrivningar och arbete försvann. Tyvärr hann verkligheten ikapp mig ty vår uppfart är inte tillräckligt stor för att man ska hinna grunna på hela världens jävlighet innan skottandet hunnit till ända.
Om julklappar kan man säga mycket men ett par saker i synnerhet kommer jag att tänka på när julen kommer på tal. Är det inte märkligt att man i flera veckor ränner runt som en dåre för att leta upp saker som man tror och hoppas att någon ska gilla. Denna pryl ska sedan slås in, snöras ihop och gömmas långt under någon gran för att förhoppningsvis gillas när den väl öppnas efter Kalle och hans vänner på Julaftons eftermiddag.
Har man riktig otur så har någon annan jävel i sällskapet köpt precis samma sak till exakt samma människa som du har gjort och då sitter man där med skammen. Glädjen av att ge förbyts mot en pinsam tystnad följt av ett ursäktande ”jag har kvittot kvar, vi kan byta den på måndag”. För alla oss som inte har den stora glädjen av att åtnjuta en full lön är det hela ännu värre. Den sista veckan i december lever man på smulor från pastapaketen och man får välja om man ska handla mjölk eller tanka bilen så att man kommer till arbetet överhuvudtaget.
Jag tar av mig hatten och böjer mig för Vemihelvetes visdom:
För vad är en gåva värd om den är obligatorisk och vi förväntar oss en i retur? Det vi gör är ju att byta grejer med varandra. Som grisen i säcken. Din osedda grej mot min osedda grej. Och för att inte riskera vara snålast tar vi i lite mer för varje gång. Precis som den andre.
Hur gör ni med julklappar? Skiter ni hela konceptet, väntar ni till mellandagsrean eller börjar ni handla redan när skatteåterbäringen ramlar in vid midsommar?
Jag satt och bläddrade runt lite på nätet och fick för mig att söka runt på lite olika sidor där jag har varit aktiv under mina år på internet. Resultatet av mina efterforskningar var skrämmande, jag är en old-timer av rang. Minnen fladdrade förbi mina ögon om alla dessa hemsidor som jag knappat ihop på gamla datorer med 2400 baudsuppkoppling. Ett par av dessa finns faktiskt kvar medan andra är hopplöst förlorade.
Lunarstorm, där tycks varenda svensk 14-åring startat sin Internetkarriär. Jag var en av alla dessa och mitt konto finns fortfarande kvar även om jag numera inte loggar in sporadiskt för att inte mitt konto ska raderas. Jag har haft ganska roligt där och träffat många roliga människor som följt med mig i det verkliga livet. Mina första kontakter med min nuvarande fru skedde bland annat på just Lunarstorm.
Innan Lunarstorm var det Passagen som gällde. Webbchat var inte riktigt min grej när det begav sig, jag var mer intresserad av BBS:er och IRC. Passagen valde jag för deras, i mitt tycke, fina hemsidestjänst. Jag vill minnas att man fick tillgång till hela 5MB lagringsutrymme. CGI och andra tekniker var inget som jag kände till då och ett av mina mer ambitiösa projekt involverade midi-filer av alla de slag och av mejlkorrespondensen att döma var det ett populärt projekt. Skaparlustan tog dock överhanden och midisidan föll i glömska för att sedan försvinna helt.
Annika Tiger har varit igång lite längre än vad jag har och det är tack vare henne och hennes HTML-skola som jag kan mycket av det jag kan idag. Mina kompisar satt i program som spottade ut sig färdiga hemsidor – jag sparade veckopengar för att kunna köpa en fullversion av Hot Dog för att kunna koda ”mauellt” med färgkoder som hjälp. Hot Dog var på den tiden vad Dreamweaver är idag skulle man kunna säga.
Hur länge har du figurerat på internet och finns det några gamla spår av dig bland alla sökmotorer?
Vi har haft en bra helg här hemma. Malin har mått relativt bra, jag likaså och för en gångs skull har jag sluppit förkylningar, feber och diverse andra farsoter en hel helg. Kort sagt – helgen har ägnats åt återhämtning och avkoppling. Det kan vara läge att vila upp så mycket som möjligt innan det barkar mot jul då stressen och julklappsletandet tar överhanden.
Jag satt och småsurfade lite efter en julklapp till Malin. Trots idogt letande hittade jag ingenting som verkligen skrek Malin, däremot hittade jag ett antal saker som skulle passa ypperligt i min och många andra mäns julklappsstrumpa. De är långt ifrån traditionella men de har all möjlighet att bli mycket uppskattade gåvor under granen. Klicka för större bilder.
 |
iPhoneskinJag är smått förälskad i min iPhone. Får jag en liten repa i plasten eller ett dammkorn innanför skärmen skriker jag högt och börjar slita mitt hår. Jag misstänker att jag inte är ensam om detta. Problemet löses smidigt med ett skin från Bluebox.se |
 |
Reinfeldt disktrasaVem vill inte torka upp stänket efter köttfärssåsen med Fredrik Reinfeldts nuna? Jag skulle inte tveka en sekund! Billig är den också. Det är nästan så att man längtar efter att spilla. Bluebox.se har trasan i lager. |
 |
PenistuggummiLite lätt vulgär ask men med ett naggande gott innehåll. Erkänn, du har en penis och du tycker antagligen ganska bra om den. Våga visa det nästa gång du är sugen på ett tuggummi. Bluebox.se löser biffen. |
 |
Push-out kalsongSkulle du mot förmodan inte tycka om din joystick så kan den här kalsongen kanske vara något för dig? Om inte så kanske du känner någon i hockeylaget som alltid väntar till sist med att duscha? Storleken har tydligen ganska stor betydelse. Coolstuff.se säljer superkalsongen. |
 |
SkrivbordsspelFör mig som inte arbetar vid ett skrivbord hela dagarna är just den här julklappen inte helt optimal. Har du däremot en kollega som sitter fast på kontoret bland en massa pladdrande tanter och droppande kaffemaskiner kan den här presenten rädda hans liv. Coolstuff.se har 7 olika varianter att döda tiden med. |
 |
BajskaffeBajskaffe. Det världsberömda kaffet från Indonesien. Ni har säkert hört talas om det. Palmmården springer runt och äter upp kaffebönor, bajsar sedan ut dessa varvid kafferostarna plockar upp de små pluttarna och gör världens bästa kaffe. Jag har inte testat kaffet och med ett kilopris på dryga 6,000 kronor lär jag inte få chansen heller. Coolstuff.se vet mer. |
Där har du en komplett lista på julklappar till din man, far, chef eller annan godtycklig mansperson i ditt liv. Kom ihåg var du hittade tipsen när du ser hans tårfyllda ögon vid klappöppningen på julafton.
Elrullstolen har äntligen kommit hit. En glad postgubbe ringde på dörren för ett par dagar sedan och undrade var han skulle parkera den. På uppfarten stod en gul lastbil och uppe på flaket stod den blåa faran och väntade. Postgubben var lika glad som Malin när han fick hoppa upp på stolen och egenhändigt köra in den i garaget. Där står den nu och väntar på att bli fulladdad.
Vi har testat stolen men än så länge har vi hållt oss inne i garaget och till helgen tar vi jungfruturen utomhus om vädrets makter är med oss. Malin är glad – jag är glad och Mandus är själaglad. Nu väntar vi bara på den lätta Phanterastolen så att vi blir lite mobila igen. Elrullen är lite väl tung och stor för att bara hiva ner i bakluckan.
Saker och ting börjar röra sig på andra fronter likaså. Jag kan inte gå in på vad, hur eller varför riktigt ännu men den tålmodige kommer bli upplyst. Vi är dock hoppfulla och till helgen borde vi ha fått ett och annat frågetecken utträtat. Mer om detta kommer så småningom. Nu är det dags för mig att packa ihop min lilla matsäck och bege mig till arbetet.
Kreativum låter roligt, erkänn. Suger man lite på namnet så dyker ett antal minnesbilder upp. Jag tänker på experiment, leklust och nyfikenhet. Samma känsla får jag när jag tänker på Tekniska Museet och Tom Tits Experiment borta i Stockholm. Senast jag bevistade någon av dessa inrättningar var jag knappt torr bakom öronen och det var lite mer socialt accepterat att ränna runt som en svettig flåbuse.
Nu är jag nästan 30 år gammal och även om jag är av en annan uppfattning så tycks det inte längre vara lika okej att vilja leka lite. Malin, svågern och jag tog ett gemensamt beslut under helgen som var och packade in oss i bilen för att fara till Strömma och Kreativum. Malin och svågern hade varit där innan men för mig skulle detta bli en helt ny bekantskap.
Fräscha lokaler, handikappanpassade hissar och en jäkla massa grejer att trycka, lukta och klämma på bäddade för succé. Succé blev det också. Tyvärr så var vi inte direkt ensamma där vi strosade runt och experimenterade och jag blev påmind både en och två gånger av Malin att man bör vakta språket bland småbarn. Äsch, får man en gul hård plastboll mitt i planeten måste man ju få svära till lite tyckte jag och fortsatte morra.
Höjdpunkten på dagen var nog fiskesimulatorn och skogsmaskinerna. Inget av detta fångades dock på kort. Det gjorde däremot mitt äventyr med de små, små vagnarna jag skrev om i ett tidigare inlägg. Det var inte lätt att vika ihop 188 cm Ludwig i en vagn designad för små ungar i 10-årsåldern men skam den som ger sig!
För den nyfikne finns det mer att läsa om Kreativum på följande sidor:
Jag började känna mig bättre till mods och mage i lördags och det började bli dags att försöka ta sig utanför hemmets lugna vrå och känna lite på den stora världen utanför. Min svåger och tillika Malins bror var på besök och jag ville vara med på deras äventyr istället för att sitta hemma på dass och filosofera. Min mage höll med mig och tillsammans gav vi oss iväg för att insupa lite kultur.
Karlshamns kulturkvarter kändes som en bra utgångspunkt och vi bestämde oss för att bevista ett museum. Redan innan vi kom fram till dörren insåg vi att det skulle bli näst intill omöjligt att ta med sig rullstolen. Malin, som är en envis själ, bytte ut den stadiga rullstolen mot en darrig krycka och vi klev in i lokalen.
Jag har aldrig varit inne i en byggnad med så mycket trappor. Tillsammans tog vi tre ett steg i sänder. Svågern gick först, Malin i mitten och jag vaktade hennes rygg för att kunna fånga upp henne om hon ramlade och ramlade gjorde hon. Inte en gång utan flera.
Vi fortsatte vår försiktiga framfärd bland montrarna och fick se allt från hur man gör sprit till experimentexemplar av gamla Halda-skrivmaskiner. Den stora behållningen var när Malin hittade en liten luktdosa med finkelolja. Dålig sprit har jag druckit mycket av i min ungdom och jag skrattade så jag höll på att kissa på mig när Malin tryckte till på gummitutan och sprejade ner hela ansiktet med finkeldoft.
Efter mycket om och men hade vi tagit oss igenom det mesta av muséets rum och vi begav oss hemåt för en välbehövlig paus. Malin var vid det här laget både genomsvettig och dödstrött men ville ändå åka vidare på fler äventyr. Det krävdes fyra man för att övertala henne om att hon inte längre kan eller orkar göra lika mycket som när hon var frisk och efter en lång diskussion insåg hon med en sorgsen blick att vi fick skjuta upp besöket på Kreativum till en annan dag.
Hur det gick där skriver jag om i ett annat inlägg. I samma inlägg ska jag göra bort mig själv med en bild på när jag har tryckt ner röven i en väldigt liten kälkliknande farkost som bevisligen inte är var designad för en man på fel sida av 100 kilos-strecket. Drag på smilbanden utlovas.
Samtliga bilder publiceras med tillstånd av:
Karlshamns Museum
Vinkelgatan 8
37438 Karlshamn
0454-148 68
Jag är fortfarande hemma från jobbet med en arg mage och feberbråkande huvud. Den lille Iprenmannen börjar dock göra sitt jobb och jag börjar återfå något som kan likna en aptit igen. Frukosten är det bästa målet jag vet även om jag inte alltid har tid för den. Många är gångerna då jag eller Malin brett ett par mackor till mig som jag sedan mumsat i mig i bilen på väg till jobbet.
Två mackor och ett glas blåbärssoppa har jag fått i mig och jag håller just nu vilda förhandlingar med magen om huruvida det ska få stanna kvar där nere eller göra en snabb sorti. Min högra hand är upptagen med att försiktigt veva runt i kaffekoppen som står på bordet bredvid mig.
Jag tvekar lite. Magen har fullt upp med mackorna och blåbärssoppan och att hälla ner en balja med kaffe rätt ner i krigszonen kan vara droppen som får bägaren att rinna över. Det kan bara sluta på två sätt. Triumf eller katastrof. Vi får se hur det går. Fega killar får aldrig pussa de snygga tjejerna som det heter. Jag är visserligen gift men det har väl aldrig stoppat någon?
Jag har lyckats med konststycket att bli sjuk igen. Jag som på sin höjd blir förkyld någon gång om året är nu inne på den tredje åkomman på två veckor. Det var bara att tacka för sig och stämpla ut ett par timmar för tidigt efter att ha tillbringat större delen av arbetsdagen inne på fabrikens bekvämlighetsinrättning.
Jag ringde Malin och förkunnade med ynklig stämma att jag var sjuk igen och eftersom hon älskar mig hade hon inte så mycket att välja på än att trösta mig lite och komma med lite goda råd och tips. Vid tidpunkten då jag ringde var hon på sjukhuset och efter avslutat samtal ringde hon upp igen och skrek att jag minsann hade vinterkräksjukan!
Jag ställde mig något tvivlande till detta makabra påstående då jag inte varit i närheten av att kräkas på år och dagar. Detta brydde sig inte Malin om då man tydligen kan få denna bedrövliga åkomma att ta bakvägen istället för utgången en trappa upp. Inte mig emot – jag släpper hellre iväg ett par rumptrudeluttar än att ligga med pannan ner i toastolen med kallsvetten rinnande längs ryggraden.
Jag misstänker att jag är tillbaka på vätskeersättningsdieten igen. Blåbärssoppa har inhandlats och den obligatoriska flaskan med klorin står strategiskt placerad strax intill toalettstolen. Nu gäller det bara att tvätta händerna konstant, knipa ihop för kung och fosterland, hålla vätskebelansen i schack och vänta ut eländet.
Malin är dödstrött och ligger och småsover i soffan. Då och då ber hon mig att väcka henne så att hon inte sover bort hela kvällen. Jag väcker henne men möts av ett tyst mumlande som säger ”bara några minuter till”. Runt omkring henne ligger hela menageriet och jäser och jag har svårt att hålla mig för skratt när jag ser alla djur som nästan helt begravt henne.
Jag tänker inte väcka henne på riktigt utan istället låta henne få den vila hon behöver. Det är bara att acceptera att Malins dygnsrytm är kraftigt modifierad av alla mediciner och vedermödor som hon måste stå ut med nu för tiden. Min dygnsrytm är också något justerad. För ett par år sedan kunde jag gå och lägga mig vid 02.00, kliva upp vid 05.00 och ändå klara av en hel arbetsdag och sedan komma hem utan att slockna som en säck potatis i soffan så fort jag kom innanför dörren.
Timmarna räcker inte till. Om det är psykiskt eller fysiskt vet jag inte men vi är båda två konstant trötta och allmänt håglösa. Var vi ska få orken ifrån att bråka med alla märkliga läkare och deras bedrövliga hantering av vårt ärende vet jag inte. Försäkringskassan orkar vi knappt tänka på och kommunen är så lågt prioriterad att det nästan inte finns på kartan. Man måste ta mig tusan vara frisk för att orka med att vara sjuk i detta land.
Vems felet att det är så här vågar jag inte sia om. Istället är det bara att bita ihop tänderna och gilla läget som det heter. Vilket jäkla läge att gilla sen. Jag tror att jag skyller på El Niño.
