Hjälp för dig som ofta missar röda dagar

Sömnen återvände, om det hade något att göra med mitt intag av Valerina Forte kvällen innan vet jag inte. Vad jag däremot vet är att jag vaknade glad som en apa i en polkagrisfabrik med en mullrande mage. Smaken i munnen antydde att jag under natten inmundigat ett stort antal liter spillolja och rostiga bildelar. Toalettbesöken avlöste varandra hela dagen till kollegornas stora nöje, av detta drar jag slutsatsen att hokus-pokus-piller inte är något för mig.

Strax innan hemgång på fabriksgolvet uppdagades en intressant sak. Ingen av de som befann sig i min omedelbara närhet hade insett att imorgon är en röd dag. Ingen utom en. När denne man avslöjade den glada nyheten spelades obehagliga bilder upp av vad som skulle kunnat hända inför mina ögon. Jag såg mig själv stå ensam och övergiven 05.30 mitt ute i de Vilshultska skogarna, bankandes i ren förtvivlan på en stängd och låst fabriksdörr.

Nästa projekt blir att snabbt som ögat leta upp en kalenderapplikation till min iPhone som visar röda dagar som röda. Det får gärna visa veckonummer också men det är inget krav. Någon som har ett tips?

Väl hemma möttes jag av en märklig syn. Någonstans i mitt minne tyckte jag mig ana att Malin berättat att det skulle komma fint folk på besök. Detta hade jag naturligtvis glömt och jag blev mäkta förvånad när jag sladdade in på infarten och såg en för mig okänd bil stå parkerad intill huset. Fundersam tog jag min matlåda och klev ur bilen. En snabb titt på det mystiska fordonet avslöjade inte vem besökaren var, detta fick jag reda på när jag gjorde entré i vardagsrummet.

I vår stora soffa satt många människor. Ett tag trodde jag att det var en intervention men ganska snabbt visade det sig att det var Malin, Alexandra och två för mig helt okända människor. Den ena var journalist och den andra fotograf. Vilken tidning de kom från tänker jag inte avslöja ännu, ni får ge er till tåls tills den finns ute för allmän beskådan. Den stackars fotografen fick ta åtskilliga kort på min fula lekamen innan hon var nöjd, ytterligare en människa som insett svårigheten i att fånga min yviga personlighet på film. Eller minneskort rättare sagt.

Bloggar etiketter: intervention

Dela med dig

Missa inte:

1. Skäms inte för att du måste be om hjälp