Julen – himmel eller helvete?
Snön har hittat ner till oss i Blekinge och det med besked. Dagen har ägnats åt utomhusaktiviteter med en snöskyffel i handen. Malin påminde mig om att jag antagligen skulle tycka att det är roligare att gräva fram bilen idag än att stå där 04.45 i morgon bitti, stelfrusen och nyvaken.
Snöskyfflnadet fick mig att skingra tankarna och i takt med att timmarna gick och snön fortsatte att dala kände jag mig faktiskt riktigt nyttig. Alla tankar på julklappar, pengabrist, sjukskrivningar och arbete försvann. Tyvärr hann verkligheten ikapp mig ty vår uppfart är inte tillräckligt stor för att man ska hinna grunna på hela världens jävlighet innan skottandet hunnit till ända.
Om julklappar kan man säga mycket men ett par saker i synnerhet kommer jag att tänka på när julen kommer på tal. Är det inte märkligt att man i flera veckor ränner runt som en dåre för att leta upp saker som man tror och hoppas att någon ska gilla. Denna pryl ska sedan slås in, snöras ihop och gömmas långt under någon gran för att förhoppningsvis gillas när den väl öppnas efter Kalle och hans vänner på Julaftons eftermiddag.
Har man riktig otur så har någon annan jävel i sällskapet köpt precis samma sak till exakt samma människa som du har gjort och då sitter man där med skammen. Glädjen av att ge förbyts mot en pinsam tystnad följt av ett ursäktande ”jag har kvittot kvar, vi kan byta den på måndag”. För alla oss som inte har den stora glädjen av att åtnjuta en full lön är det hela ännu värre. Den sista veckan i december lever man på smulor från pastapaketen och man får välja om man ska handla mjölk eller tanka bilen så att man kommer till arbetet överhuvudtaget.
Jag tar av mig hatten och böjer mig för Vemihelvetes visdom:
För vad är en gåva värd om den är obligatorisk och vi förväntar oss en i retur? Det vi gör är ju att byta grejer med varandra. Som grisen i säcken. Din osedda grej mot min osedda grej. Och för att inte riskera vara snålast tar vi i lite mer för varje gång. Precis som den andre.
Hur gör ni med julklappar? Skiter ni hela konceptet, väntar ni till mellandagsrean eller börjar ni handla redan när skatteåterbäringen ramlar in vid midsommar?
Jag håller med dig, konceptet är rätt korkat. Jag har trots detta köpt tre julklappar och endast tre och dessa är till min älskade make, och det är endast saker som jag vet att han behöver. Till övriga familjen skiter vi helt enkelt i paket för alla lever som sagt på smala marginaler. Och om jag nu skulle få för mig att ge bort något så tänker jag ”Re-gifta” paket så som jag skrivit på min blogg om.