Min fru är en nåldyna
Malin har haft det stora nöjet att agera nåldyna idag. Tillsammans åkte vi iväg till sjukhuset i Karlskrona där det var dags för en ny undersökning. Vilken det är i ordningen har jag tappat räkningen på och vad den gick ut på vet jag fortfarande inte.
Det var musklerna det handlade om och framförallt hur dessa lät. Min spontana fråga när jag hörde detta var hur tusan man lyssnar på det? Har muskler dialekt? Låter de ljust eller mörkt? Det visade sig att de mest sprakade och knastrade.
Med hjälp av en sorts platta, en nål och en dator satte doktorn igång. Det hamrades med hammare och stacks med nålar på diverse olika ställen på Malins kropp och efter lite plippande på en dator strömmade märkliga ljud ut ur datorns högtalare. Doktorn satt med rynkad panna medan jag och Malin inte fattade någonting.
Nålen flyttades från den ena sidan av kroppen till den andra och högtalaren sprakade till igen. Visst lät det annorlunda. Fråga mig inte varför, det lär jag nog aldrig få svar på. Efter lite muskelövningar var doktorn nöjd och flyttade nålen lite högre upp.
Helt plötsligt tittade jag upp och fann att nålen från att ha varit instucken i Malins arm nu satt under hennes haka. Långt instucken var det också och jag hoppades i mitt stilla sinne att jag aldrig behöver gå igenom denna undersökning. Inte någon annan heller för den delen ty det som vi har varit med om på vår resa mot en någorlunda vettig vardag önskar jag inte någon.
Visserligen finns det många märkliga typer här i världen. En av alla dessa typer hittar ni här. Han eller hon skulle kanske vara med en dag eller två på sjukhuset med oss?
Trackbacks and Pingbacks