Skäms inte för att du måste be om hjälp
Hur kommer det sig att man alltid har som mest städat och ombonat när det väntas besök? När det här med skatteavdrag för hushållsnära tjänster var på tapeten testade jag och Malin att köpa in städhjälp en gång varannan vecka. Visst blev det rent och fint men en sak lärde vi oss – det var aldrig så rent och fint i vårt hem som precis innan städhjälpen kom.
Det slutade med att vi bestämde oss för att istället för att betala dyra pengar varannan vecka för något som vi ändå gjorde själva strax innan kunde vi lika gärna göra jobbet riktigt från början. Det var dock på den tiden då vi båda kunde städa, plocka och feja. Numera är Malins område mittemellan. Fågel och fisk är mitt ansvarsområde.
Eftersom vi får besök både imorgon och idag och jag är dödligt trött på att tokstressa sekunderna innan besöket ringer på dörren passade jag på att veva igång den gamla dammsugaren redan idag. Jag är så funtad att jag är väldigt svårstartad när det gäler vissa saker, speciellt sådana som jag inte tycker är roliga, men när jag väl är igång förvandlas jag till någon sorts hobbyperfektionist som gör allting överseriöst.
Det var rena turen att Malin passade på att befinna sig i badet just när jag var i färd med att möblera runt i halva hushållet för att komma till överallt. Svettig och jävlig stod jag på alla fyra med en vrålande dammsugare mellan benen och fem vettskrämda katter som sprang runt i kollektiv hysteri. För att klappa mig själv på ryggen hann jag faktiskt med ganska mycket och det blev till och med genomfört med beröm godkänt. Att jag samtidigt lyckadel hålla koll på Malins plaskande mellan varven är bara det värt en guldstjärna.
I min vilda iver att få lite ordning och reda här hemma tog jag mig själv i kragen och for ner med alla kartonger, plastburkar och mjölkpaket till återvinningsstationen. När jag sedan efter mycket om och men kunde anse mig färdig satte jag på en kopp kaffe och tittade ut genom fönstret. När jag sedan insåg att det var mörkt ute och att mitt lilla städprojekt tagit hur många timmar som helst kände jag ett stygn av saknad. Det var inte alls längesedan vi var två om städningen.
Tvätten tog jag över nästan direkt efter att vi flyttade in i huset. nu i efterhand förstår jag att det inte alls berodde på att det bor stora spindlar i källaren utan att Malin helt enkelt inte kom ner för trapporna med hela händerna fulla med tvätt. Dammsugningen har alltid varit min gebit, likaså bäddning och diskning. Ärligt talat tänkte jag aldrig på att jag var ensam om själva städandet medan jag höll på, det kom först när Malin ursäktade sig för att hon inte kunde hjälpa till. Frågan är hur det kommer sluta. Den sista avdelningen som verkligen är Malins är matlagningen och jag hoppas att hon får fortsätta sköta den. Inte bara för hennes självständighets skull utan mest för att det enda som jag kan göra med bravur är spagetti och köttfärssås.
Det är sådant man inte tänker på och tar för givet som man sedan saknar mest när det försvinner… Hoppas ni får en trevlig fortsättning på veckan och med allt besök ;)